I'm lost and confused for no reason at all.
Dagarna går allt snabbare och snabbare och själv är jag fast varje dag i gårdagen , ingen ork till att följa med dagarnas ända och ta nya steg. Nya beslut . Tankarna blir bara mer och mer för mitt lilla huvud , sätta planer för sig själv utan att riktigt tänkt igenom dem är fel . Att försöka hinna med allting blir för stressigt. Att vilja göra allting på samma gång , gör att man går under. När säger det stopp ? Varför kan inte en människa vara lycklig ett långt tag . Är världen så rädd för att se andras människors lycka?
Kommentarer
Trackback
